Jag läste den här studien för att den mäter något jag återkommer till gång på gång: inte hur berusad någon är, utan hur berusad de tror att de är. Gapet mellan de två siffrorna är där besluten fattas. Här specifikt: beslutet att köra bil. Men mekanismen forskarna kartlägger är bredare än trafiksäkerhet. Fällan: samma påverkan som förändrar ditt tillstånd förändrar också hur du läser av det.

Vad de gjorde

Forskare genomförde en RCT (randomiserad kontrollerad studie) med 160 lågriskdrickare. Varje deltagare blev slumpmässigt tilldelad, blindat, ett av tre målvärden för promillehalt: lågt (~0,025 %), medel (~0,055 %), eller högt (~0,085 %). Vid flera tillfällen - medan promillehalten steg, och igen när den föll - fyllde deltagarna i enkäter om hur många standardglas de trodde att de hade druckit, vad de uppskattade sin promillehalt till, och hur säkra de var på den uppskattningen. De skattade även sin upplevda berusningsgrad och hur körkapabla de kände sig.

Ingen visste vilken grupp de tillhörde. Blindningen spelar roll: den tog bort ankaret "jag har druckit tre glas, jag ligger nog på X." Deltagarna fick förlita sig enbart på känslan.

Vad de fann

  • Uppskattning. Medelgruppen (~0,055 %) var mest träffsäker på att räkna hur många glas de druckit. Låggruppen överskattade. Höggruppen underskattade. När ruset är svagt håller du fortfarande koll. När du är genuint påverkad börjar räkningen glida.

  • Innan alkohol. Innan någon hade druckit ett enda glas var personer som slumpmässigt tilldelats medel- och högruppen redan mer säkra på sin förmåga att köra över lagens gräns, jämfört med låggruppen. En baslinjeskillnad i inställning, närvarande redan innan någon alkohol intagits.

  • Mellanby-effekten. När promillehalten föll rapporterade höggruppen bättre körkapacitet än medelgruppen, trots att de fortfarande hade högre faktisk promillehalt. Studien namnger detta Mellanby-effekten: subjektiv berusning känns starkare när promillehalten stiger än vid samma nivå på väg ner. Någon som passerat sin peak känner sig mindre påverkad än någon som fortfarande stiger vid exakt samma promillehalt.

  • Körbeslut. Logistisk regression visade att uppskattad promillehalt och säkerheten i den uppskattningen - inte upplevd påverkan - signifikant förutspådde om någon sa att de skulle köra bil. Variabeln som styr beslutet är den som brister mest vid hög berusning.

Vad det betyder

De mest påverkade har den sämsta läsningen av hur påverkade de är. Och beslutet att köra bil bygger på den läsningen, inte på hur påverkan faktiskt känns.

Regressionsresultatet skärper detta. Det som förutspådde köravsikt var inte den upplevda känslan av påverkan utan den uppskattade promillehalten och tilltron till den siffran. Logiken går: "jag tror jag ligger på X, jag litar på den uppskattningen, så jag kör." När uppskattningen är fel - vilket är precis vad data för hög promillehalt visar - fallerar den logiken tyst.

Ett par saker att notera: deltagarna var lågriskdrickare i ett kontrollerat labb, inte vanedrickare med uppbyggd tolerans, så siffrorna går inte att överföra rakt av. Och utfallet är angivna avsikter, inte faktiskt beteende bakom ratten. Mönstret håller. Överföringen till verkliga vägar är fortfarande en öppen fråga.

Självskattning under alkoholpåverkan brister precis när berusningen är som högst. För att veta var du faktiskt befinner dig - din peak, när den fade:ar - behöver du något externt, inte känslan. En kväll då din promillehalt klättrade förbi det du planerat är just det interna "jag klarar mig nog" som datan visar brister först. AlcoBalance ger dig den faktiska siffran: var du befinner dig på kurvan just nu, när du toppade, när du är nykter igen - något att styra efter när den interna läsningen är som minst pålitlig.

Källa: Journal of Safety Research, doi:10.1016/j.jsr.2026.05.009